viccan

Fy va svårt de e att kolla gamla bilder ikväll. För ikväll träffade jag becka sista gången innan hon blir sthlmsbo och när jag kollar på min instagram, eller tavlan jag fick av henne i julklapp så grinar jag. Jag vet inte hur Jag förklarar hur tacksam och glad jag är över att hon och jag träffade varandra och klickade så bra. Precis när jag som mest behövde en tjejkompis, mitt under gymnasietiden med alla killkompisar så va hon där och följde med till alanya och så började äventyret lixom. Allt vi har varit med om, alla så branta uppförsbackar och så roliga och sjuka händelser har varit så viktiga för mig. En bästis för livet är hon iallafall. Och detta är ju verkligen inte slutet på något men de e jobbigt att veta att hon kommer vara och bo i Stockholm när Jag är här i rätt så rötna Uddevalla. Känns jobbigt att det dröjer länge innan näsa spontana kvällshäng och nästa spontana dubbeldejt häng med henne Anders och Johan. För inte nog med det så tar hon med sig en Annan bästis till Stockholm, Johan. Blääää känns det ikväll, jag reser i feb och tror jag kommer få träffa dom först i april. Så lång tid känns det som. Usch detta är så jobbigt så va tvungen att skriva av mig för att bli lugn i huvudet och kroppen. Ni fattar. Jag e le och saknar dom redan. Tur jag har Anders och Amanda kvar här, annars vore livet kaozzzz