viccan

Wow är så nervös när jag skriver detta inlägget. Men tänkte bara berätta att jag idag öppnar min isotretinoinblogg, där jag varje vecka sedan december har dokumenterat om min akne. För vissa av er kommer det bara kännas konstigt att läsa den, för den är så SJUKT privat. Vissa kanske kmr skratta och göra narr av mig, och de får man räkna. För jag vill egentligen bara visa att de finns fler. Fler som mår skit pga akne, för man känner sig så SJUKT ensam bland alla fina människor med babyhud. De som har akne kanske inte ofta pratar om det, och många är bra på att dölja det bakom smink, vissa har inte så svara problem med det och andra tkr det är fruktansvärt. Jag är en av dom som tkr de är hemskt och som ofta får höra att det inte syns, men för mig är ju ändå aknen de enda som syns när jag ser kort på mig eller ser mig i spegeln. 

Så ni som känner att den inte är ngt för er får gärna tänka på att visa respekt bara, haha, för detta är så nära inpå mig och så öppet att jag inte ens vet om jag vill och vågar öppna bloggen. De har varit jobbigt både psykiskt och fysiskt. Så som sagt, här har ni mig och det jag egentligen har fokuserat på hela detta året, de som har varit mitt livs största motgång, och som fortfarande är. Men jag närmar mig slutet. Kramis